Bild var mitt absoluta favorit ämne i skolan, jag
längtade till bildlektionerna och jag älskade varje litet moment av den där
fjuttiga timmen i veckan som jag på skoltid fick ägna åt att teckna, klippa och
klistra. Jag tänkte nog att det var samma känsla som skulle komma tillbaka
under den här kursen på HDK men nej, det har inte varit så enkelt. Med
lärarglasögonen på och genom olika assignments, bildanalyser, workshops, ”Utveckling
av det offentliga rummet”, sokratiska samtal och egna projekt har min syn på
bildämnet förändrats, vidgats och problematiserats.
Jag tror jag (och många andra i klassen) var till en
början väldigt fokuserade på att kunna många olika tekniker för att bli en bra
bildlärare. Jag ville bli kunnig på allt. Testa på olja, akvarell, blyerts, och
pastell för att riktigt kunna känna skillnaden och veta allt om penslar och
olika pennor. Jag har med mig mycket om just tekniker från mina tre år på estetiska
inriktningen bild och form men jag kände att jag behövde en rejäl uppdatering. Dock
var första delen av kursen inte fokuserad på läraryrket alls, i alla fall inte
vid första anblicken. Jag kände att jag under våra assignments sakta men säkert
tog av mig lärarglasögonen och fick ett nytt fokus på mig själv och mitt eget
skapande (Vilket såklart inte alls var negativt, bara annorlunda). Jag fick
kämpa för att inte glömma av att översätta det vi gjorde till mitt blivande
läraryrke. Detta skulle dock ändras ju längre kursen gick. Vi har t.ex. senare
i kursen planerat ett flertal lektioner med utgångspunkt i dessa assignments
och andra övningar vilket har gjort att vi har fått se uppgiften ur ett lärarperspektiv
och inte enbart elevperspektiv. När jag tänker tillbaka på det är detta ett
väldigt bra sätt att lära sig att lära ut. Man har själv gått igenom processen
(learning by doing som John Dewey hade sagt) man vet vad eleverna kommer gå igenom
och kan därmed hjälpa och stötta dem på bästa möjliga sätt.
Hur, vad och varför? Frågor som har
snurrat i mitt huvud under kursens gång, antagligen mer än någon annan gång
under mina två år på lärarprogrammet. Jag har tvivlat, varit fundersam,
skeptisk, glad och ledsen om vartannat. En bergodalbana av känslor som jag
försökt trassla ut under kursens gång med hjälp av lärare, föreläsningar, kurslitteratur
och kurskamrater. Ulla Löfsteds bok om barnsbildskapande var till en början
mest förvirrande men har allt eftersom blivit mer tydlig. Även Ann. S Pihlgrens
bok om Sokratiska samtal har varit väldigt bra och en bok jag kommer spara och
använda mig av i klassrummet.
Det har varit fullt fokus på processen i den här
kursen och jag gillar det. Lite av prestationsångesten har försvunnit och man
har fått en ny tro på sig själv där det är okej att ”misslyckas” man får göra
om, titta tillbaka, reflektera och se vad som kunde gjorts bättre. En väldigt
bra känsla som jag inte har upplevt på lärarutbildningen innan. Det har varit
en lättnad för min del och även en ögonöppnare för hur man själv kommer att
vilja bedöma mina framtida elever. Jag vill inte att de ska känna
prestationsångest och betygshets. Jag vill bedöma processen, se till individens
utvecklig inte så himla resultatinriktad. Genom den här kursen känns det som
att man har fått ett tillåtande kring just detta, att det är okej.
Det viktigaste jag tar med mig från kursen är ämnet
bild är mer komplext än just bara bild. Det är inget enkelt ämne som jag kommer
ha en fallenhet att lära ut enbart för att jag är duktig på att teckna eller anses
vara en kreativ person. Det ligger mycket mer än så bakom vad som gör en person
kunnig inom bildämnet. Jag har fortfarande mycket att lära, tekniker att
utforska och jag hade önskat att jag kunde få spendera minst en termin till på
HDK för trotts min känslomässiga bergochdalbana tvivlar jag inte en sekund på att
jag hade kunnat utvecklas mer som person och som lärare.
Länkar
Assignments
Veckoreflektioner:
EXIT Reflektioner:
Workshopdagar med Anneli och Rebecka.
Utställningar/galleribesök/bokreflektion
Materialkanon
Uppgift 2, Utforma en lärandesekvens
Förändring i det offentliga rummet och utveckling av idé.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar