onsdag 5 juni 2013

Avslutande Reflektion (Hejdå HDK, Jag hoppas vi ses igen!)

Bild var mitt absoluta favorit ämne i skolan, jag längtade till bildlektionerna och jag älskade varje litet moment av den där fjuttiga timmen i veckan som jag på skoltid fick ägna åt att teckna, klippa och klistra. Jag tänkte nog att det var samma känsla som skulle komma tillbaka under den här kursen på HDK men nej, det har inte varit så enkelt. Med lärarglasögonen på och genom olika assignments, bildanalyser, workshops, ”Utveckling av det offentliga rummet”, sokratiska samtal och egna projekt har min syn på bildämnet förändrats, vidgats och problematiserats.

Jag tror jag (och många andra i klassen) var till en början väldigt fokuserade på att kunna många olika tekniker för att bli en bra bildlärare. Jag ville bli kunnig på allt. Testa på olja, akvarell, blyerts, och pastell för att riktigt kunna känna skillnaden och veta allt om penslar och olika pennor. Jag har med mig mycket om just tekniker från mina tre år på estetiska inriktningen bild och form men jag kände att jag behövde en rejäl uppdatering. Dock var första delen av kursen inte fokuserad på läraryrket alls, i alla fall inte vid första anblicken. Jag kände att jag under våra assignments sakta men säkert tog av mig lärarglasögonen och fick ett nytt fokus på mig själv och mitt eget skapande (Vilket såklart inte alls var negativt, bara annorlunda). Jag fick kämpa för att inte glömma av att översätta det vi gjorde till mitt blivande läraryrke. Detta skulle dock ändras ju längre kursen gick. Vi har t.ex. senare i kursen planerat ett flertal lektioner med utgångspunkt i dessa assignments och andra övningar vilket har gjort att vi har fått se uppgiften ur ett lärarperspektiv och inte enbart elevperspektiv. När jag tänker tillbaka på det är detta ett väldigt bra sätt att lära sig att lära ut. Man har själv gått igenom processen (learning by doing som John Dewey hade sagt) man vet vad eleverna kommer gå igenom och kan därmed hjälpa och stötta dem på bästa möjliga sätt.

Hur, vad och varför? Frågor som har snurrat i mitt huvud under kursens gång, antagligen mer än någon annan gång under mina två år på lärarprogrammet. Jag har tvivlat, varit fundersam, skeptisk, glad och ledsen om vartannat. En bergodalbana av känslor som jag försökt trassla ut under kursens gång med hjälp av lärare, föreläsningar, kurslitteratur och kurskamrater. Ulla Löfsteds bok om barnsbildskapande var till en början mest förvirrande men har allt eftersom blivit mer tydlig. Även Ann. S Pihlgrens bok om Sokratiska samtal har varit väldigt bra och en bok jag kommer spara och använda mig av i klassrummet.

Det har varit fullt fokus på processen i den här kursen och jag gillar det. Lite av prestationsångesten har försvunnit och man har fått en ny tro på sig själv där det är okej att ”misslyckas” man får göra om, titta tillbaka, reflektera och se vad som kunde gjorts bättre. En väldigt bra känsla som jag inte har upplevt på lärarutbildningen innan. Det har varit en lättnad för min del och även en ögonöppnare för hur man själv kommer att vilja bedöma mina framtida elever. Jag vill inte att de ska känna prestationsångest och betygshets. Jag vill bedöma processen, se till individens utvecklig inte så himla resultatinriktad. Genom den här kursen känns det som att man har fått ett tillåtande kring just detta, att det är okej.

Det viktigaste jag tar med mig från kursen är ämnet bild är mer komplext än just bara bild. Det är inget enkelt ämne som jag kommer ha en fallenhet att lära ut enbart för att jag är duktig på att teckna eller anses vara en kreativ person. Det ligger mycket mer än så bakom vad som gör en person kunnig inom bildämnet. Jag har fortfarande mycket att lära, tekniker att utforska och jag hade önskat att jag kunde få spendera minst en termin till på HDK för trotts min känslomässiga bergochdalbana tvivlar jag inte en sekund på att jag hade kunnat utvecklas mer som person och som lärare.


Länkar
Assignments

Veckoreflektioner:

EXIT Reflektioner:

Workshopdagar med Anneli och Rebecka.

Utställningar/galleribesök/bokreflektion

Materialkanon
Uppgift 2, Utforma en lärandesekvens

Förändring i det offentliga rummet och utveckling av idé.


tisdag 4 juni 2013

veckoreflektion v. 21 & 22

Dessa veckor har jag ägnat åt att läsa, skriva och läsa lite till.
En tenta om bildanalys skulle skrivas och efter att ha gått nästan en hel termin utan att skriva en tenta på det här sättet kände jag mig lite ringrostig.

Jag valde att fokusera min tenta kring informativa bilder. I läroplanen(2011) står det nämligen att eleverna ska få kunskap om informativa bilder, till exempel läroboksbilder och hur de är utformade och fungerar (Skolverket, Lgr11, s.20). Jag utformade en lektionsplanering som kortfattat gick ut på att jag tillsammans med klassen (Åk 1-3) skulle prata om skyltar, ut och titta på skyltar i vår närmiljö, analyser med hjälp av den semiotiska bildanalysmodellen. Avslutningsvis ska vi befästa vår kunskap om skyltar ytterligare genom att tillverka en egen/förbättring av befintlig skylt utifrån det vi har pratat om angående färg, motiv, symboler mm.

Jag valde att vi skulle arbeta med kollageteknik för att jag tycker det är en teknik som kan vara något prestationsdämpande och kanske ta bort fokus från fint och fult. Jag gjorde även ett eget exempel på hur en annan version av en av våra vanligaste skyltar kan se ut. (Gjord av gamla reklamblad, klister, papper och tuschpennor.)


Det har varit bra för mig att skriva en tenta och verkligen fått sätta min in i läroplanen (bild) en gång för alla. Vi har snuddat vid lektionsplaneringar flera gånger den här kursen men nu kändes det mer på riktigt på något sätt. Att den just handlade om bildanalys var också kul eftersom jag själv tycker att våra bildanalys föreläsningar på HDK har varit så himla bra och jag har lärt mig massor!